Miljövarudeklarationer (EPD) för en hållbar byggindustri

Grundläggande regler för EPD:er enligt EN 15804

De grundläggande produktkategorireglerna för byggprodukter fastställs i den europeiska standarden EN 15804:2012+A2. Denna standard, Hållbarhet i byggnadsverk – Miljövarudeklarationer – Grundläggande regler för produktkategorin byggprodukter, utgör grunden för trovärdiga och jämförbara miljövarudeklarationer.

Vad säger EN 15804 om EPD:er?

Enligt EN 15804 ska en EPD:

• Kommunicera verifierbar, korrekt och icke-vilseledande miljöinformation om produkter och deras användningsområden.

• Stödja vetenskapligt baserade, rättvisa val inom bygg- och anläggningsprojekt.

• Skapa förutsättningar för marknadsdriven, kontinuerlig miljöförbättring.

Livscykelstadier och moduler i en EPD

Miljöinformationen i en EPD delas upp i produktlivscykelns olika stadier - definierade i EN 15804 - och vidare uppdelade i moduler. Strukturen gör det enklare att analysera och jämföra miljöpåverkan i varje del av produktens livscykel. Standarden är skriven utifrån byggprojektets perspektiv.

LCA-resultat i en EPD

LCA (Life Cycle Assessment)-resultaten i en EPD består av 13 olika miljöindikatorer som rapporteras för varje deklarerad livscykelmodul. Bland de viktigaste indikatorerna finns:

• Global uppvärmningspotential (GWP): Påverkan på klimatförändringar.

• Ozonnedbrytningspotential (ODP): Effekt på nedbrytningen av ozonskiktet.

• Vattenbristspotential (WDP): Risk för vattenbrist till följd av resursförbrukning.

EPD-typer enligt EN 15804

EN 15804 definierar flera olika typer av EPD:er beroende på vilka stadier i produktens livscykel som omfattas. De vanligaste typerna är:

EPD:er anses ibland vara jämförbara, men en verkligt rättvis jämförelse bygger på att man tar hänsyn till produktens totala bidrag till byggnadens miljöprestanda, enligt standarden EN 15804. Detta förutsätter att man tar hela livscykeln i beaktande – från råmaterialutvinning till slutanvändning och slutligt omhändertagande. I praktiken används någon av följande tre modeller:

"Cradle to Gate" – inte utan sina utmaningar

Traditionella "Cradle to Gate"-EPD:er omfattar livscykeln från råmaterialutvinning till den punkt då produkten lämnar fabriken. De ger en begränsad bild eftersom de enbart täcker delar av livscykeln och det gör dem olämpliga för direkta produktjämförelser.

"Cradle to Gate” med alternativt slutsteg" – ett utökat perspektiv

För att få en bredare bild av en produkts miljöpåverkan kan man komplettera den traditionella Cradle to Gate-analysen med antaganden om slutanvändning eller återvinning. I denna modell inkluderas produktionsfasen tillsammans med specifika scenarier för hur produkten kan användas eller återvinnas. Även om det tillvägagångssätt närmar sig en mer helhetsorienterad bedömning, bygger det ofta på förenklade eller fiktiva antaganden vilket gör jämförelser osäkra.

"Cradle to Grave" - den mest omfattande modellen

Den mest omfattande modellen inkluderar hela livscykeln – från råmaterialutvinning, produktion, användning, underhåll, ända till det slutliga omhändertagandet, oavsett om det sker genom återvinning eller annan form av avfallshantering. En utmaning med Cradle to Grave är att tillverkaren inte har någon kontroll över hur produkten används, underhålls och hanteras i slutet av sin livscykel – något som komplicerar ansvarsbedömningen. EPD:erna enligt den här modellen uppfyller inte de krav som ställs i EN 15804 för en objektiv bedömning.

En helhetsbild – nyckeln till korrekta jämförelser

För att göra en rättvis och meningsfull jämförelse, mellan exempelvis ventilationsprodukter, krävs att man analyserar hela livscykeln. Det innebär att man kombinerar EPD:er med projektspecifika bedömningar av användningsstadiet, så att man tar både produktion och de senare faserna i beaktande. Endast genom att använda en helhetsbild får man en pålitlig grund för att välja den mest miljömässigt hållbara lösningen, oavsett vilken modell man utgår ifrån. Till helhetsbilden hör också att ta hänsyn till produktens energieffektivitet.